Hjärnspökenans afton

Hungrig som få är jag just nu..kom på att jag för min del har missat middagen....men jag vägrar att gå upp o äta något nu när jag ligger nerbäddad så skönt i sängen :P

August o jag tog en glass på stan efter jobbet....o hade en behövlig pratstund om hans framtid i skolan...han har haft ett knepigt år i skolan och har inte riktigt presterat så som han borde ha gjort....visst att han verkligen avskyr sina läsläxor och att jag får kämpa mig gråhårig för att han ska göra dem..MEN...har man en kavat storasyster som gjort och gör allt åt honom så förstår jag att man blir "lat" i sin egen utveckling...ända sen han var liten plutt så har hon funnits där och tagit överhanden....prata..det upptäckte han inte förräns vid 3-års åldern att han kunde själv...det gjorde ju jämt hon åt honom, så varför skulle han anstränga sig liksom.. :/ o likaså med läsningen...och så är det fortfarande...när jag försöker komma in med vardaglig "smygträning" med honom så hinner hon liksom före honom att läsa högt va det står..så idag har August o jag diskuterat hur det skulle vara för honom att gå om trean...och vi var båda eniga om att det är en rätt bra idé...jag känner mig stolt över honom som själv tog orden "bättre att göra det nu så jag inte fortsätter att komma efter" i sin mun och inser vad det hela handlar om..men inuti mig så gör mitt mammahjärta såå ont...hur ska man veta liksom vad som är bäst?? Det är så mycket som spelar in....och hur kommer hans kompisar ta det?? På torsdag ska vi ha möte med skolan och då ska vi lämna ett svar hur vi tänker göra...det är stora beslut det...helt plötsligt känner man sig väldigt liten för att ta stora beslut som gäller sina barns bästa..det hade känts mycket bättre att vara två i såna här beslut...att kunna bolla med varandra..med någon som känner sina barn precis lika mycket som en själv...men så ser inte min vardag ut...jag bollar med mig själv varje dag så man blir alldeles schizo emellanåt...o hade jag inte haft mina underbara vänner som jag trakasserar i tid o otid med tankar o bekymmer så hade jag nog varit schizo på riktigt... ;)

Vet ni...jag tror jag sätter punkt för detta nu o går o sover istället...känns som det börjar bli en väldigt bra idé..trött o hungrig som få som sagt...o då är jag inte på glatt humör..  ;)

Sov gott o kram på er!











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0