Magnifika Marie

Den här veckan för 7 år sen hade jag semester minns jag...jag minns det rätt bra tack vare att det var den veckan jag, barnen o deras pappa tog hela vårt bohag o flyttade från Vaxholm upp till Avesta..närmare bestämt till By...jag hade under en rätt lång tid tjatat om att jag ville flytta hit upp...jag kände inte en kotte förutom Anders bror med familj som bodde här sen flera år tillbaka men som vi knappt umgicks med men det bekom mig inte ett dugg....med rätt metod så var Anders inte så svårövertalad egentligen..hehe..så en dag gick jag in till min jobbchef o sa upp mig från mitt fasta jobb.."Nää ska du ha barn??" var hennes första reaktion när jag sa att jag måste tala om en sak..."öhh nä här blir det inga fler barn sa jag, jag ska flytta till Dalarna!!" var nog inte många som trodde mig först i början..."ja du har då alltid gått din egen väg.." var min närmsta släkts reaktion...som även var övertygad om att jag skulle få lappsjukan här uppe...tror dem såg kalhyggen, fjälltoppar o lappkåtor framför sig eller nåt..

Anders jobbade kvar i Sthlm (o gör det än idag) o kom hem på helgerna så visst var man en hel del ensam...men faaan va jag trivdes!!! Det här lilla äventyret tror jag ändrade hela mig som person....komma till ett ställe där man inte känner nån...hittar ingenstans...hade karta med mig när jag skulle åka in till stan första gångerna..haha...ensam med två små barn (2 o 4 år) o en stoor hund o lilla kissen gjorde så man verkligen fick kämpa för att få ordning o fason på allt...hela sommaren så bara njöt jag..ensamstående i veckorna o som gift på helgerna..kämpade på med huset som vi renoverade o lärde oss (mig ) hitta överallt....när hösten kom skulle barnen in på dagis o jag skulle hitta mig ett jobb...vilket jag även gjorde hur lätt som helst!!! Kors i taket!!  (fick tre jobb samtidigt) :) Sen kom vintern och med den kylan o snön....ett hus som skulle värmas med ved så det var bara att ta fram snöskyffeln o försöka ta sig fram till vedbon o se ta resten av gårdsplan...det hände ju tyvärr en o annan gång att bilfan inte startade eller hamnade i nån snödriva men även det klarade jag själv..o om inte så flörtade jag med nån snäll farbror som kom o hjälpte mig med bilen.. :) ja det är fan tur man inte är rädd för att få skit under naglarna ;P haha  eller som mina nära o kära sa "Tuff o stark har du alltid varit!!" men det ska gudarna veta att det var det sista jag kände mig när jag vissa kvällar efter att barnen somnat satte mig ner på golvet o bara stortjöt o kände mig ensammast i hela världen....jag är väldigt självständig av mig..har alltid varit det..Kajsa Kavat o jag liksom :D ... och med tanke på att Anders o jag inte hade det alltid så bra...(vi hade nog mer dåligt än bra är jag rädd för...) så började mitt huvud att skapa nya tankar....tankar som mer o mer kändes lockande..."ensamstående känner jag ju mig redan så en karl att bråka med behöver jag ju egentligen inte.." så det slutade med att jag tog steget att flytta till Avesta med mina barn.

Såå...nu sitter man här o pratar mer eller mindre dalmål..jag har verkligen rotat mig här...jag har mina vänner här..barnen har sina vänner här...jag har ett jobb som jag stortrivs med o försöker satsa på...:)

Varför jag började skriva detta inlägg är att han som egentligen är anledningen till att jag flyttade upp hit för 7 år sen har smutskastat och förödmjukat mig rejält idag ang barnen...jag som levt med dem dag som natt ända sen den dagen dem föddes...dem som jag har på heltid o gjort och gör allt för för att dem ska ha det bästa i tillvaron...jag som fått avstå från saker pga att jag har ingen mormor eller farmor eller annan nära anhörig här uppe som kan hoppa in o avlasta mig emellanåt...Jag har bara en jävla fråga..VART FAN HAR HAN, DERAS PAPPA, BEFUNNIT SIG NÄR DEM BEHÖVT HONOM SOM MEST????

Blev en aning längre inlägg än vad som var tänkt från början..jag är inte ett dugg bitter eller så..nejnej..ångrar inte en minut av mina val...har ju som sagt gjort den jag är idag...o det är inte fy skam ;) men jag vet att det finns en del som funderat och som jag inte (orkat??) berätta för...så här kom en något nerförkortad version på min resa till, i och ifrån By Kyrkby...

Jag hoppas han läser detta....

God Natt!!