Magnifika Marie

Idad har jag sett en ljusning i mörkret...började dagen med illamåendemedicin...var grymt snurrig under dagen men ju mer dagen löpte på så tycker jag att jag mådde bättre....och jag hoppas så innerligt att det går åt rätt håll nu..det är liksom dags för det!! Och så fort jag mår liiiite bättre så måste jag upp ur sängen för att göra nåt bus...sån är jag...kan bara inte ligga ner o glo..för mycket spring i kroppen...när jag hade körtelfeber o mådde som dåligast men proppat i mig ipren o febern sjönk en aning så var jag upp i min ensamhet o klistrade fast en skena i taket o hängde upp ett draperi..för att strax efter säcka ihop i sängen igen o ligga halvavsvimmad...den här gången var jag sugen på dumlemuffins...skickade iväg barnen till affären o sen ställde jag mig o gjorde en plåt som vi åt till fikat...skillnaden denna gång är att jag inte säckade ihop efteråt...mitt humör har däremot varit pest idag...har inte varit trevlig alls mot omgivningen... :/ det blir väl lätt så med för lite sömn o när man inte mår hundra bra...men i morgon ger jag mig fan på att jag ska må bättre...o på lördag ännu bättre för att till på söndag må så pass bra så jag kan åka hem till Avesta o låta barnen gå i skolan på måndag igen...va gör man annars liksom?? Och vad hade jag gjort om detta hade hänt i Avesta när jag var ensam med barnen och skulle varit tvungen att ta ambulans till Falun??? Jag är sååå tacksam för att jag var där jag var (i Edsbyn) och har världens underbaraste karl!! Här pratar vi kärlek!!! <3

Nej fan, nu blir det ett skutt in i duschen för att sen lägga sig i soffan o lyssna på tv...titta på tv är fortfarande lite svårt :(