Gnagande tankar

När jag var ute o gick idag så funderade jag en massa...på min o barnens tillvaro...det är ju som så att dem bor ju hos mig på heltid numera...har väl inte varit fullt så annorlunda tidigare heller men ändå så fanns det två helger i månaden som jag faktiskt fick vuxentid o bara kunde rå om mig själv o ladda batterierna för att kunna satsa helhjärtat på att vara en bra mamma resten av tiden i månaden...men sedan i maj så har alltså August inte varit en endaste dag hos sin pappa o Amanda har varit en helg då hon åkte dit med sin storebror...

Den här "nya" tillvaron gnager inom mig..självklart är mina barn nummer ett för mig...det finns inget annat så är det..men samtidigt så måste dem ha en mamma som mår bra o trivs med tillvaron för att kunna ha en BRA mamma.....o det är faktiskt som så att två föräldrar är mycket bättre en EN förälder..så länge dem är föräldrar på samma villkor förstås...att man kan dela på allting..det finns ju även par som vill klona sig för att hinna med allting, ni kan ju kanske föreställa er då hur det är för en ensamstående...hej o hå...som det är nu så kan jag inte göra någonting för mig själv..jag kan inte ta en fika på stan en sväng, jag kan inte gå på bio, jag kan inte gå ut en lördagskväll, jag kan inte träffa kompisar på tu man hand..jag kan fan inte ens gå till affären 100 meter bort utan att höra "vart ska du??? då följer jag med!!"...men det jag tänker ofta o mest på är att jag inte kan träffa mig någon karl...det är ju liksom störtomöjligt...jag menar, det kommer ju knappast någon o ringer på min dörr o säger "Hej här är jag!!" haha o då tänker ni "nätet Marie nätet!!" men det är ju liksom lika kört där...jag kommer aldrig komma iväg på någon dejt på tu man hand...o hur många karlar finns det som vill ha en tjej med två barn på heltid??? det här grämer mig massor...jag vill oxå kunna gå ut o träffa mina vänner o ha VUXENTIIIID!!!! Jag blir mer o mer ensam, jag tar mer o mer avstånd från alla...omedvetet...men det blir lätt så när man hela tiden får tacka ner till alla erbjudanden...till slut så slutar folk att fråga o bjuda en...o jag håller en låg profil för att slippa bli tillfrågad..

Ja det blev ett svamligt, självömkande o småbittert inlägg det här..men hade så många tankar i huvudet som jag behövde får ur mig...o det fick bli här...

Jag vill klargöra att mina barn är verkligen nummer 1 för mig...jag skulle aldrig prioritera annat före dem..att dem inte är hos deras pappa oftare är ömsesidigt hos alla tre parter...mig, pappan men framför allt hos barnen..o det gör livet invecklat för mig...jag har ingen som helst barnvakt att ta till här eftersom jag inte har någon släkt på en ca 17 mils avstånd..ja jag har mig själv att skylla, men hej det är 8 år sedan vi flyttade hit o då var jag lyckligt (???) gift o hade inga planer på att flytta ifrån honom o bli ensamstående på heltid..

Jag har kontakt med både familjerätten o soc men deras lösningar som dem kommer med är inga lösningar för mig....o dem känner detsamma så därför kan dem inte hjälpa mig..så här står man själv o vet varken in eller ut...

Funderar på att ringa PRO o fråga om tips på extramormor/farmor...vad tror ni om den idén?? Någon som har erfarenhet av det och kan delge mig information om det? :) Jag måste ju få mitt liv tillbaka...jag måste göra något innan jag helt o hållet tappar tron på "vuxenlivet"...

Om det är någon som läser detta o är i samma sits som mig, hur gör ni??? Tips o råd tar jag tacksamt emot!!







Kommentarer
Postat av: Frida

jag tycker absolut att du ska försöka att satsa på en "PRO-mormor", för håller helt med. Får man aldrig någonsin egentid eller vuxentid, blir man till slut ingen bra mamma. alla behöver vi ibland en paus från att vara förälder, om så bara för en timme eller två.

Kämpa på! Kramar till dig

2010-09-26 @ 21:03:29
URL: http://frida26.blogg.se/
Postat av: Therese

Du har faktiskt oss Marie....Jag har sagt flera gånger att säg till så kan barnen vara här. Vill du gå ut en kväll så självklart kan barnen sova här. Det handlar ju liksom inte om varje helg. Man kan ju hjälpas åt, eller?

2010-09-28 @ 08:41:49
URL: http://breezie.blogg.se/
Postat av: Therese

Ang svaret på min kommentar. Jag förstår hur du menar. Men du behöver inte känna dig dum över att fråga mig. Och du behöver inte känna att du ska betala tillbaka. Du behöver inte oroa dig över det. Beehöver du barnvakt oavsett kort eller långt varsel så fråga. Kan jag inte just då så visst då är det ju så men som du vet så är vi oftast hemma och det brukar lösa sig ;) Så fråga hellre en gång för mycket än för lite ;) Men jag förstår hur du menar med att tex ha mormor eller farmor nära.

2010-09-28 @ 13:49:04
URL: http://breezie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0